Så här såg det ut innan de små busarna gav sig på "inredningen". Ja de smaskade i sig nästan allt utom maskrosorna med kalk och vitaminer.

Maria mumsar glatt i sig av taklöken. Varför äta maskrosblad med kalk och vitaminer när man kan äta smaskig taklök?!

Som sagt busar, det är inte eran mat det är för att ni ska ha det fint i buren.

Men taklök är mums... Varför äta mat med kalk och vitaminer på när det finns så här mumsig mat att tillgå?

Japp, så var taklöken slut och matvraket Ingrid hugger in på allt som går att äta, nja inte gräs då förståss (kan ju inte äta upp det fina gömstället)

Båda två på gräsmattan. När de ätit brukar de kura ihop sig i ena hörnet av hagen och sova. Till våren ska jag inreda hagen med mera stenar och grenar att klättra på och gömma sig under. Samt en del med sand att gräva lättare i. Men "vattenpölen" knallar de bara över och undrar varför jag ställt där...

Här i utehagen finns massor av mat, mat ,mat. Jag kan äta så mycket jag vill!, tänker nog Ingrid.

De första plintarana till mina sköldisars utehage är på plats. Likaså in mot altan och mot grannen är det "staket".

Nu är det dax för den lite mer "vågiga" sidan, vill inte ha räta vinklar utom där jag måste.

Nästan färdigt. Rabarbern fick flytta på sig och är nu utanför hägnet.

Så var det färdigbyggt för i år. Halva baksidan är nu sköldpaddshägn. En liten del är avhägnat till Ingrid och Maria. Den stora delen är till mina sumpisar. Till våren ska jag inreda så alla ska trivas i sitt nya utehägn.

Ingrid och Maria i inneburen.

Maria sover under "grislampan" och jag kollar för hundrade gången att det är lagom varmt. Har nog lyckats bra med det för de trivs båda under lampan.

Titta vad jag hittate i den här grästuvan!! Gottis.

Visst är hon söt när hon sover på frambenet!

Maria i ätartagen igen. Denna gång var det maskrosorna som rök först. Sen högg hon in på grobladen.

Så var det då grobladens tur, nåt litet maskrosblad var nog kvar...

Maria vilar efter maten. Hon ligger oftast undergrislampan när hon sover på dagen.

Här är de igen, Ingrid och Maria. Barnen har döpt dem efter min farmor och mormor.

Ingrid i den vänstra delen av lådan.

och så den högra delen. Maria ligger och myser under lampan.

Så här har de det nu. Gräset äter de inte men gömmer sig gärna under. Maria är en riktig grävmaskin. Häromdagen hittade jag henne inte utan fick gräva fram henne ur sanden.Hon hade grävt ner sig så långt hon kunde och det syntes inte var hon grävt ner sig, sanden var slät och fin över henne, torr.

Maria på upptäcksfärd efter att ha varit nergrävd på natten.

Grävmasinen Maria.